Vårt hem -min lycka!

Vårt hem -min lycka!

Välkommen!

Hej,här kommer en liten presentation om mig och min blogg Mys och Hemtrevnad!



Jag är en kvinna som kallas semlan och jag är 46 år i år. Jag har fyra barn i åldrarna 12-26 år. Jag är lyckligt gift sen 1993, och lever med min familj i en liten stad här i Sverige.



Mina intressen här i livet är min familj, olika former av kreaktivt pyssel, sång och inredning! Jag älskar att laga mat och kommer även delge lite gott inom det området här i min blogg!

Jag vill med denna blogg inspirera och glädja andra, såsom jag blivit inspirerad av andras bloggar. Jag kommer visa lite smått & gott ur min vardag och dela med mig av olika faktorer som jag anser ger mys och hemtrevnad!



Välkommna till mig!

MVH: Semlan


torsdag 24 april 2014

GRATTIS MARIKA PÅ 24 ÅRS DAGEN!

Godmiddag alla goa bloggisar!

Idag vill  jag gratulera min dotter, Marika, på 24 års dagen!
Kommer aldrig glömma hennes förlossning. Det började med 4 dagars inläggning för släng av havandeskapsförgiftning, sen blev det igångsättning och sen tog det ytterligare 22 timmar innan vår älskade dotter kom ut 00.24 den 24 april 1990 på Boråslasarett. Hon var en riktig liten knubbis på 4280 gram och 51 lång...Så älskad från första sekund!!

Sitter annars mätt och belåten efter att ha intagit en snabblunch bestående av ost och skinkpaj med sallad och ska strax återgå till att rätta prov en stund innan nästa klass kommer in dundrande...

Ha en skön dag!
Kramis semlan

onsdag 5 mars 2014

Pust, stånk och tyck synd om mig inlägg!!

Hej alla goa bloggisar!
Vad jag tycker det är tråkigt just nu!
Är inne i en svacka då allt känns trist. Tiden går så sakta samtidigt som den rusar...luddigt va?! Jag vet...

Äntligen är det lite ljusare ute. Hanna har tagit fram cykeln och tagit sig en tur. Själv sitter jag och filosoferar här framför datorn, får inget vettigt gjort...

Tvättstugan är överfull, änglarna har spridit ut sina tofflor och golvet i hallen är grusigt av allas skor...pest och pina, suck, pust och stånk....inget roligt ida´som sagt va´...

Får nog ta mig en kopp kaffe och en kaka, det skulle väl smaka...ler

Skriver en annan dag när jag har nått vettigare att skriva om...

Kramis semlan

tisdag 4 mars 2014

Vårtecken!



God morgon alla bloggisar!
Tack för era rara kommentarer på föregående inlägg...

Våren har kommit lite smått och det är så härligt!
Jag tycker det varit tungt ett tag nu och jag längtar efter en blå himmel och lite sol. Det vackraste ljudet jag kan tänka mig just nu är knastret av grus på asfalten under mina skor...

Jag tycker att tiden bara rusar iväg....hänger inte riktigt med känns det som!

Har haft en stressig vecka med betygsvarningar och klasskonferenser etc. Mycket som ska dokumenteras och administreras i skolans värld förutom lektionstillfällena. Har underbara kollegor på jobbet och det är a och o för att orka. Eleverna brinner jag för, annars hade jag inte valt läraryrket över huvudtaget! Är nöjd med mitt yrkesval!

Nu skall jag ta en kopp kaffe! 
 
Ha en underbar vecka!
Kramis semlan

söndag 16 februari 2014

Stolt mamma!

 
Hej alla goa bloggisar!
Nu var det verkligen längesedan jag var inne och skrev här på min blogg...

 Jag har hur mycket som helst att visa och berätta, men idag börjar jag med att säga att jag är en stolt mamma till alla mina barn!
Bilderna idag är från när tjejerna stod modeller åt företaget ACN design. De har helt underbara kläder och smycken, scarfsar och andra attiraljer. Tjejerna var så fina, så ni förstår att jag är stolt över dem!  Det är jag i vilket fall som helst, men lite extra roligt när det händer något spännande!

Jag har inte bloggat på länge då jag kände att jag inte hade något att ge längre, jag kände mig värdelös och kass och vem vill ha kontakt då?! Sen insåg jag att jag gick emot mig själv. Jag har ju varit tydlig ifrån början att jag skriver för min egen skull, för att ventilera...men när kommentarerna slutade (minskade) att komma kändes det som om vi tävlar här i "Blogglandia" om vem som får mest kommentarer och jag var en förlorare! Jag blev ledsen helt enkelt.

 Jag kände att det kanske är så ytligt som en del påstår, men nu när jag funderat så har jag kommit fram till att jag inte vill sluta blogga helt och hållet. Känslan av misslyckande ligger hos mig, det är jag som säger att jag är misslyckad, det är jag som måste ändra inställning och börja tro på mig själv och att jag också är värdefull!

Jag vill skriva och jag vill få kommentarer som är positiva, tröstande eller bara ett litet hej. Det spelar inte längre någon roll om jag inte får en enda kommentar...jag håller fast vid tanken att jag skriver för mig själv och vill någon följa mig och stötta mig är det en bonus!

Jag har både Instagram och Facebooksida, men det känns så tomt...bara vackra bilder...jag vill känna något, ge något mer än en kort kommentar eller "gilla". Jag får kommentarer där också, men det är inte detsamma som på bloggen. Här känns det som om jag verkligen delger och blir delgiven saker på ett djupare plan. Inbillning? Jag vet inte?!? Hur känner ni?

Att inläggen ibland blir långa och att vissa inte orkar läsa är ju upp till var och en. Själv tycker jag att det är intressant, och lärorikt, att få en inblick i hur andra känner, tänker, inspirerar, sörjer etc.

Jag hoppas att ni som följer mig vill fortsätta att följa mig och att ni saknat mig som jag saknat er, även om det är lite pauser då och då här på min blogg...Jag önskar också att ni ger mig respons genom kommentarer, det vore trevligt!

Ha en underbar fortsättning denna söndag!

Nu ska jag hjälpa gubben att måla i badrummet uppe...

Kramis:

Semlan