Idag är jag ledsen!!!
Jag har kämpat för att undkomma min depression, men nu hann den ikapp mig i full styrka. Det har smygit sig på sen i julas, men jag har varit envis och inte velat lyssna på kroppens signaler!
Himla dumt!
Nu sitter jag här med nya ångestdämpande mediciner, illamående, yr och orkeslös och såååå ledsen! Vad är det för fel?! Varför tar jag hand om mig själv så dåligt?
Blir till att ligga i sängen och "återhämta"mig...inte sååå jävla lätt som det låter!!
Är så himla besviken!
Många som inte varit i denna situation tror att det bara är att skärpa till sig, det trodde jag med innan jag fullständigt tappade kontrollen över min egen tankeverksamhet! Det är skrämmande att inte ha kontroll över sig själv, sina tankar och sina behov.
Rädslan för ångest sliter i bröstet på mig!
Jag är helt enkelt livrädd!! Att vara konstant orolig i kroppen och få gråtattacker utan att veta varför tar på krafterna. Jag kan förstå dem som inte längre orkar...
Ta hand om er och tänk efter innan ni drar förhastade slutsatser eller dömmer någon!
Kramis Semlan