Vårt hem -min lycka!

Vårt hem -min lycka!

Välkommen!

Hej,här kommer en liten presentation om mig och min blogg Mys och Hemtrevnad!



Jag är en kvinna som kallas semlan och jag är 46 år i år. Jag har fyra barn i åldrarna 12-26 år. Jag är lyckligt gift sen 1993, och lever med min familj i en liten stad här i Sverige.



Mina intressen här i livet är min familj, olika former av kreaktivt pyssel, sång och inredning! Jag älskar att laga mat och kommer även delge lite gott inom det området här i min blogg!

Jag vill med denna blogg inspirera och glädja andra, såsom jag blivit inspirerad av andras bloggar. Jag kommer visa lite smått & gott ur min vardag och dela med mig av olika faktorer som jag anser ger mys och hemtrevnad!



Välkommna till mig!

MVH: Semlan


måndag 21 mars 2016

Hej alla goa bloggisar!
Nu var det hur längesedan som helst jag skrev här.
Hanna har hunnit fylla 12 år och lär mig göra "duckfejs"...snyggt va?! Haha

Vi har legat nedbäddade i en vecka i influensa nu. Det har varit långdraget! Nu börjar det kännas rastlöst, alltså är man på bättringsvägen...

Jag har inte tagit fram en enda påsksak ännu...känner mig inte motiverad att greja här hemma alls. Tråkigt att inte finna inspiration någonstans.

Klockan 15.30 skall jag till läkaren och se hur det är ställt egentligen eftersom influensan biter sig fast och inte vill gå över...

Ibland saknar jag den aktiva tiden på bloggen, men hur jag hann med fattar jag inte nu... känns som om mitt tidsutrymme krymper och jag har snart ingen "rolig" tid kvar att göra något icke kravfyllt på. Det är jobb, jobb, jobb, tonårstjafs,  räkningar, tvätt och städ och matlagning för hela karusellen... Inte ens till sommaren planerar vi att göra nått lustfyllt, utan då skall det målas och bytas ut delar av fasaden som blivit dålig...och nu när jag äntligen orkar hålla mig vaken 5 minuter och har lite tid till att blogga kommer jag inte ens ihåg något roligt att blogga om, inte har jag fotat på evigheter heller, det enda jag gör är att beklaga mig...

Ja, ja, livet går sin gilla gång, är glad över att vi lever och mår "bra" och att Marikas operation gått bra och att små tjejerna växer och frodas och är helt ljuvliga...och att Hannas arm läkt bra och att de 5-7 cm skruvarna de satte i hennes ben nu är utdragna, att svärmor verkar ha besegrat cancern och att vi har tak över huvudet och mat på bordet... skall allt vara tacksam ändå!

Kramis Semlan

2 kommentarer:

  1. Kul med ett livstecken från dig.:)
    Ja själv är jag oxå dålig på att blogga.
    Ha en skön dag. Kramiz../ Agge

    SvaraRadera
  2. Så är livet, fullt av måsten. Och blogga är ju inget måste. Familjen är det viktigaste och får alltid gå först.
    Kram till dig. Cilla♥

    SvaraRadera