Hej alla goa bloggisar!God fortsättning och tack för det gångna året!
Idag är jag en ledsen mamma!!
Gabriel vår äldste son (13 år)har haft sådan ångest nu under jullovet att han kräkts och vill inte gå till skolan. Han har varit ett barn som är tacksamt att reta...Nu ville "kompisarna" att han skulle röka för att få vara med dem och när han ej ville det kallade honom tönt etc.Det kanske inte kan tyckas som så farligt men det är oerhört kränkande och rädslan finns över vad som blir nästa steg.. Han har blivit nerslagen vid ett tillfälle innan, helt oprovocerat, av en tonåring här i samhället när han var på väg hem från en kompis...Det är så grymt! En präst här i samhället såg vad som hände och ringde oss och berättade för han kände igen Gabriel då hans syster Elin konfirmerades för honom. Han tyckte det såg illa ut och ingrep, men Gabriel sa att de var kompisar och att läget var okey. Prästen märkte dock att det inte stämde och ringde oss så vi fick åka och hämta honom. När vi kom var Gabriel ensam och på väg hem. Det syntes att han gråtit, men han var så rädd för att den andra killen hotat med att slå ihjäl honom eller hans familj om han skvallrade så han sa att allt var okey. På kvällen när han skulle sova kom dock ångesten krypande och han berättade vad som hänt, men han ville inte att vi skulle ingripa för han var rädd att det skulle bli värre....Jag var så upprör så det var tur att personen ifråga inte var i närheten för då vet i sjutton vad jag gjort...
Varför finns det så mkt grymhet i världen? Gabriel är ju världens gosigaste kille och alltid glad och skämtsam, varför måste han bli utsatt för denna kränkande bahandling. Mitt modershjärta lider så med honom. Tänker på det inlägget jag gjorde tidigare idag om pojken som var 14 år och blev mördad av andra ungdomar...det är så skrämmande!!
Nu när vi tagit beslutet att flytta hoppas jag att livet ska bli harmoniskt för oss alla. Det är inte orsaken till varför vi flyttar, men en av faktorerna som väger för en flytt!
Nä, nu blev det jobbigt...får skriva något annat som är roligare att läsa om...
Vi ska på Änglagård 3 idag med familjen och svärmor och svärfar. Det skall bli kul. Jag är uppvuxen i trakterna och känner väl igen mig i omgivningarna i filmen. Vi hade stuga vid Lönnen och vi padlade ofta kanot förbi just "ängla gård"...
Dax att göra sig i ordning!
Dagens ord blir en uppmaning:
Livet är förkort för att bara låtas springa iväg!
Ha en skön fortsättning på 2011!
Kramis semlan
Nä fy så förfärligt! Vad tänker ni göra? Önskar jag hade den rätta lösningen att föreslå men så är det förstås inte. Men visst måste ni kontakta föräldrarna till killen? Tar man inte strid ger man ju upp, eller? Ungar/ungdomar kan vara så grymma, värre än vuxna ibland.
SvaraRaderaHoppas allt ordnar upp sig för er.
Kram
Barbro
Så otroligt starkt skrivet av dig och jag hoppas att många i er by läser detta och får sig en tankeställare. Tyvärr så är ju ens barn aldrig mobbare till riktiga mobbare, då föräldrarna inte tror att sina egna barn kan. Men innerst inne vet de nog och jag hoppas de tar itu med det. Barnen själv mår inte heller bra som är mobbare, det betyder att de själva har stora brister i sin uppväxt. Något är fel.
SvaraRaderaHoppas verkligen att ni får det bättre på er nya plats och att ni får lugn och harmoni som du själv beskriver. Du är stark, jag ser det.
Vi såg Änglagård 3 på juldagen så ni kommer att få en mysig stund i bio salongen
Kram Teres
Tårarna rinner när jag läser om hur din son har det, det finns inte mycket som är jobbigare än när ens barn far illa och har det svårt! Barn ska inte behöva vara utsatt för sånt, det är alltför grymt! Jag kommer att be för er att allt ska bli bra när ni flyttar och att Gabriel ska få fina kompisar och trivas i sin nya skola!
SvaraRaderaStyrkekramar till dig/Margot
Jag blir så arg när jag hör sådant här !!! Och nästan alltid är det den utsatte som får flytta på sig eller nå´t liknande. Jag tycker nog också att ni ska ta ett samtal med pojken och hans föräldrar tillsammans med er. Jag har sett sådana samtal som har förändrat läget. Och sen har ju skolan en viktig roll och SKA agera om det händer saker skoltid.Lycka till !! Kram Eva
SvaraRaderaHej tjejen ! Min son som nu är 13 var precis i samma situation för ca 1 år sen. Han kräktes på mornarna och vägrade gå till skolan. Jag tog saken i egna händer när jag kände att jag inte fick respons från läraren. Tog kontakt med skolledningen och gav mig inte. Fick då en rejäl uppslutning av faktiskt både föräldrar och skola. Jag var även in i klassrummet och berättade om mobbing och varför man gör det och hur alla inblandade mår. Tog 3 dagar sen vände det och jag har regelbunden kontakt med solan och är även där och visar upp mig. Visade sig att den som var värst och mobbade mest, mådde väldigt dåligt och hade en bedrövlig familje situation som han nu fick hjälp med. Den killen är i dag ofta med min son och tycker om att vara hos oss. Jag var själv hårt mobbad från åk 2-7 och därför kände jag att jag kunde dela med mig av min erfarenhet i skolan. Brukar ta bättre om en utomstående eller förälder markerar eller varför inte rektorn. Hoppas ni får ordning på allt och att din son får må bra. Kram Nilla
SvaraRaderaVad bra och starkt gjort av dej att dela med dej.Ja många barn far illa idag tyvärr.!!!Känner när jag läser hur illa beröd jag blir och även arg.Barn ska ha det bra.Men tyvärr finns det så mycket grymhet.Hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig för er nu och för din son.Håller tummar och tår.Många tankar och styrkekramar Rita ♥
SvaraRaderaTänker på er och sänder kärlek och styrkekramar. Tänk på att det goda alltid vinner även om det känns mörkt ibland!
SvaraRaderaHej! Jag gråter när jag läser ditt inlägg.. och det om han som misshandlades till döds! Det är så fruktansvärt att jag finner inga ord! Att människor kan vara så grymma...har en 16 årig pojke som turligt nog är förskonad från sådant. Men man vet inte allt heller...Jag hoppas att allt ska ordan sig för din kille och att ni ska finna er tillrätta med flytten...
SvaraRaderaMånga varma kramar och tankar/böner från Nettan
Blir så ledsen när jag läser detta, sänder styrkekramar till Er.
SvaraRaderaKRAMAR Lena
Ja sånt här blir man bara förbannad på. Sen mina barnbarn flyttat til oss har jag mer och mer upptäckt hur mycket inkompetenta föräldrar det faktiskt finns och jag tror att det är de som är den största orsaken till att sånt här händer. Får barnen en trygg uppväxt och ett riktigt "tänk" om hur man ska bete sig så hade det nog sett annorlunda ut.
SvaraRaderaOfta är skolorna också rätt mesiga och "vågar" inte riktigt ta itu med problemen.
Jättesynd att ni nu ska flytta från ert underbara hus men jag önskar er all lycka i nästa boende.
Kram Maidi
Så ledsem jag blir av att läsa det du skriver. Man vill bara skrika men det hjälper inte. Min 15 åriga son E blev rånad på väg till skolan en morgon och det gjorde mig så förbannad. Här blev polisen inblandad då det var ett rån och mot flera, personerna som var 3 st, 15, 16 och 18 år är gripna. Men vad hjälper det, när man blivit utsatt för hotelser och behöva leva med det. Dom jäklarna fattar inte att dom förstör en annan person liv......hade jag varit dig hade jag tagit kontakt med både skola och barnets föräldrar, ge dig inte, bli en besvärlig förälder, det är jag men då händer det saker. Själv var jag mobbad som under många år då jag har rött hår, låter harmlöst men det var inget roligt att gå till skolan och med resultat att det inte heller gick så bra då. Det värsta mobbaren av dom alla fick en smocka av mig en dag när min bägare ran över, vet inte var ifrån jag fick detta infall men nu fick det var a nog då gick jag i 5 an och allt bara försvann. Killen blev rädd och flera års mobbing tog slut. Säger doch inte att detta är en bra lösning för slås ska man inte, men det var andra tider då på 70 talet....
SvaraRaderaHA det så gott ni kan
God fortsättning
Kram Anna
Fy vad hemskt! Hoppas verkligen det ordnar sig för er. Jag är pedagog och man ser verkligen mycket i skolan och att barn kan vara hemskt grymma mot varandra, men som vuxen i skolan får man aldrig gå förbi en sån händelse för det är lika med accepterande. Skolan måste agera och reda upp, det brukar bli väldigt bra med en snabbt och direkt ingripande och med samtal med de inblandade och deras föräldrar. Lycka till, håller tummarna för er! Kram Marie
SvaraRaderaHej! Hittade till din blogg genom SR för några veckor sedan. När jag började läsa om ditt liv blev jag så starkt berörd, ibland kändes det som om det lika gärna kunde vara mig det handlade om. Jag älskar att pyssla hemma och göra det mysigt. Jag förlovade mig dec -88, gifte mig jul -93. Har "bara" två barn, men längtan har funnits efter fler men det hände lite som gjorde att det inte blev så. Vi har liknande besvär med stress/utbrändhet. När jag läste ditt inlägg om din son kunde jag inte hålla tårarna tillbaka, vi går precis igenom en liknande sak med vår äldsta dotter. Undrar om vi har träffats i ett tidigare liv? Hoppas det löser sig! Många styrkekramar från Cajsa.
SvaraRaderaVilken fruktansvärd berättelese o hemsk upplevelse för hela er familj. Hoppas allt känns bättre nu när ni tagit ert beslut.
SvaraRaderaEn nära släkting mobbades o när föräldrarna ingrep o kontaktade läreren så sa hon att barnen måste få lära sig att lösa sina konflikter själva. När jag hörde det så blev jag så j..la förbannad.
Massor av kramar till er alla. Betty
Livet är inte rättvist! Jag blir så ledsen när jag läser vad du skrivit och kan bara ana hur det måste kännas som mamma... Jag hoppas verkligen att ni ska få det bra dit ni nu ska flytta:) Kramar Sofie
SvaraRaderaHej! Första gången jag är härinne.
SvaraRaderaVilken otäck situation din som kommit i, hoppas saker löser sig o att flytten hjälper honom vidare.
Kram Anna